Hantering av döda djur
Rätt hantering av döda djur och slaktavfall är viktigt för att undvika smittspridning,
förorening av vatten och mark samt negativ påverkan människors hälsa.
Slaktavfall från jakt och dött vilt
Dött vilt och slaktavfall från exempelvis älg eller rådjur kan lämnas i skogen. Det är dock viktigt att tänka på att inte lämna slaktrester nära bebyggelse för att inte locka vilda djur.
Lantbruksdjur och produktionsdjur
Lantbruksdjur och produktionsdjur som exempelvis kor, getter, får, grisar och höns ska skickas till en godkänd anläggning för destruktion (förbränning). Transport av de döda djuren kan ske med till exempel Svensk Lantbrukstjänst.
Döda produktionsdjur ska förvaras på ett sätt som minimerar smittrisker och miljöpåverkan innan de transporteras till destruktion.
Här är några riktlinjer:
- Skyddad förvaring: kadaver ska förvaras på en plats där vilda djur och fåglar inte kan komma åt dem.
- Skydd mot läckage: förvaringsplatsen ska vara tät så att inga vätskor kan rinna ut och förorena mark eller vatten.
- Temperaturkontroll: för att minska risken för nedbrytning och lukt kan kylförvaring vara ett alternativ.
- Snabb bortforsling: kadaver bör transporteras så snart som möjligt till en godkänd mottagare för destruktion.
Sällskapsdjur och smådjur
Det är tillåtet att själv gräva ner döda sällskapsdjur. Till sällskapsdjur räknas även minigris och dvärgget. Kom ihåg att fråga markägaren om lov om du inte själv äger marken. Nedgrävningen ska ske på ett sådant sätt att det inte orsakar besvär för omgivningen. Det innebär bland annat att djuret ska grävas ner tillräckligt djupt för att andra djur inte ska kunna gräva upp graven. Du måste även säkerställa att det är ett tillräckligt avstånd till granntomter samt närliggande vattentäkter, vattendrag och andra känsliga objekt.
Kremering
Både sällskapsdjur och hästar kan kremeras om djurägaren väljer det. Ta kontakt med veterinär som kan hänvisa till godkänd anläggning.